Bibel, bön och Lärjungaskap

Stacks Image 330

Minnesord

Helén Åstrand, Kungsbacka

30 juni 1939 - 7 februari 2016

Styrelseordförande 1999-2008; föreståndare (tillsammans med maken Henrik, 2008-2011)

Vår vän Helén Åstrand, Kungsbacka, har lämnat vår jordiska gemenskap för ett bättre land och ett bättre hem. Vi är många som saknar henne - släktingar, vänner och arbetskamrater.

Själv lärde jag känna henne på allvar hösten 1999. Det var då, kort efter Lärjungagårdens 5-årsjubileum, som hon tillträdde som styrelseordförande på Lärjungagården, samtidigt som Carl-Gustaf och Ingegerd Stenbäck tillträdde som föreståndarpar.

Det jag nästan minns mest av allt från mina första minnen med henne är också det jag saknar allra mest, nu när hon lämnat oss - hennes leende. Under årens lopp har Katrina och jag träffat henne oräkneliga gånger, i mitt fall hundra gånger eller mer. Helén var snar till att krama sina vänner, det vet alla, men framför allt hade hon lätt till att le. Jag tror knappt att jag sett henne en enda gång utan ha blivit mött av hennes strålande leende. Och märkligt nog - hennes älskade Henrik hade lika lätt att le, han också.

De var på många sätt ett ovanligt samspelt par. Man såg nästan aldrig Helén utan ett leende - och inte heller utan sin Henrik. När hon var ordförande satt han tyst med och följde intresserat styrelsens samtal och diskussioner, utan att säga ett ord. Vilken självbehärskning av en pensionerad kyrkoherde! När Helén slutade som ordförande och de båda tillträdde som föreståndarpar bytte han roll. Han var mycket verbal och lättsam och kunde i sin nya position visa ett brett register som han tidigare hållit igen med för att inte falla andra i ämbetet.

Helén och Henrik stod varandra nära och hade mycket gemensamt. De hade mött olika slags prövningar, var för sig och tillsammans - Helén var fyra år gammal när hennes far dog och familjen tvingades lämna hemmet och flytta först till Hindås och sedan till Göteborg. Det måste också ha varit tungt för de båda, inte minst för Helén som var så barnkär, att de aldrig fick några barn. Men deras släkt betydde mycket för dem båda, likaså deras stora vänkrets.

När Helén (och Henrik) kom till Lärjungagården 1999 var det många saker som föll på plats. Som ung präst hade Henrik under några år tjänstgjort i Foss (Munkedal), där Bertil Envall var kyrkoherde innan han och Ingefrid åkte till Malaysia som missionärer och där Bertil så småningom blev biskop. När biskop Bertil 1999 avgick som styrelseordförande (90 år gammal!) var det alltså Helén, hustrun till hans komminister, som efterträdde honom. Samtidigt slutade Bertil och Ingefrid (hon 86 år gammal) som föreståndarpar, och där efterträddes de av Carl-Gustaf och Ingegärd, som de från 1962 och många är framåt hade haft som missionärskollegor i Malaysia. Arvet från Envalls, som grundat gården, fördes vidare av deras vänner och arbetskamrater.

Vi tackar Gud för allt vi fått genom Helén och Henrik, som dog ett par år före Helén. Vi är många som känner stor tacksamhet för vad hon fick betyda för släkt och vänner, på Lärjungagården, i Kungsbacka församling, i olika frivilligorganisationer och många andra sammanhang där hon med värme, glädje och energi "gav järnet" - för det är nog så man får sammanfatta det. Hon gjorde ingenting utan att engagera sig och satsa helhjärtat.

Sista gången Katrina och jag besökte henne hade vi ett fint samtal i hennes hem. Hon var märkt av sin sjukdom, men hennes glöd och kärleksfullhet fanns fortfarande kvar, likaså hennes varma leende.

Frid över hennes minne!

Rune Imberg